RAFFAELLO Sanzio
Italian High Renaissance Painter, 1483-1520
Italian painter and architect. As a member of Perugino's workshop, he established his mastery by 17 and began receiving important commissions. In 1504 he moved to Florence, where he executed many of his famous Madonnas; his unity of composition and suppression of inessentials is evident in The Madonna of the Goldfinch (c. 1506). Though influenced by Leonardo da Vinci's chiaroscuro and sfumato, his figure types were his own creation, with round, gentle faces that reveal human sentiments raised to a sublime serenity. In 1508 he was summoned to Rome to decorate a suite of papal chambers in the Vatican. The frescoes in the Stanza della Segnatura are probably his greatest work; the most famous, The School of Athens (1510 C 11), is a complex and magnificently ordered allegory of secular knowledge showing Greek philosophers in an architectural setting. The Madonnas he painted in Rome show him turning away from his earlier work's serenity to emphasize movement and grandeur, partly under Michelangelo's High Renaissance influence. The Sistine Madonna (1513) shows the richness of colour and new boldness of compositional invention typical of his Roman period. He became the most important portraitist in Rome, designed 10 large tapestries to hang in the Sistine Chapel, designed a church and a chapel, assumed the direction of work on St. Peter's Basilica at the death of Donato Bramante, Related Paintings of RAFFAELLO Sanzio :. | St Cecilia | Psychic and angel | Portrait of a Man aet | The virgin mary | Solly Madonna | Related Artists: DIJCK, Floris Claesz vanDutch Baroque Era Painter, 1575-1651 Floris Verster1861-1927
Dutch
Floris Verster Gallery
Dutch painter. He trained first at the Ars Aemula Naturae school in Leiden under George Hendrik Breitner, then at The Hague Academie (1879-82) and the Brussels Academie (1882). In Leiden in 1882 he started painting landscapes in the style of the Hague school. From 1882 to 1892 he shared a studio in Leiden with the still-life painter Menso Kamerlingh Onnes (1860-1925), who was to become his brother-in-law. Influenced by Onnes and such French realists as Antoine Vollon and Theodule Ribot, in 1885 he turned to painting still-lifes in a mildly Impressionist style that by 1888-9 often attained monumental formats, as in Peonies (1.35*2.00 m, 1889; Amsterdam, Stedel. Mus.). He submitted some of these to exhibitions, where their reception was mixed; artists including Breitner, H. W. Mesdag and Jacob Maris were enthusiastic, but the critics quite often were not. He participated in a few exhibitions abroad, notably from 1890 to 1894 in Munich and in 1891 with Les XX in Brussels. marcus larsonSimon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer.
1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred.
Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.
|
|
|